Poolparty, benbrott och fiskdamm
Nu har det gått flera dagar sedan vår långa hemresa till Sverige från Brasilien. Jet lagen har släppt och nu är vi utvilade och börjar vara på banan igen och fundera på det som vi verkligen har varit med om. Vi ska göra en sammanfattning och dela med oss...men först ska vi uppdatera er på de sista dygnen i Brasilien.
Söndag 12 april
I morse vaknade vi tidigt och smög ut för att förbereda lite inför Yasseniyas överraskningsfödelsedagsfest/tack och hejdå fest till alla. Vi började att blåsa upp 200 ballonger (sponsrade av leksaksaffären Graffite) som tanken var att fylla poolen med. Vi hann precis gömma undan alla ballonger innan födelsedagsbarnet vaknade. Efter en snabb frukost blev Yasseniya upphämtad på vespa av Elienes kompis Andreia som lovat att bjuda Yassi på en liten spa stund.
I morse vaknade vi tidigt och smög ut för att förbereda lite inför Yasseniyas överraskningsfödelsedagsfest/tack och hejdå fest till alla. Vi började att blåsa upp 200 ballonger (sponsrade av leksaksaffären Graffite) som tanken var att fylla poolen med. Vi hann precis gömma undan alla ballonger innan födelsedagsbarnet vaknade. Efter en snabb frukost blev Yasseniya upphämtad på vespa av Elienes kompis Andreia som lovat att bjuda Yassi på en liten spa stund.
De var borta i ca 2 h och medan var det full aktivitet med massor av förberedelser.
Eliene och Heliane hade varit och handlat till festen. De hade också gjort inköpen från gårdagens matnota från restaurang Joa som de lämnat till kvinnan på kyrkan som lagade mat till människorna på soptippen. Förutom de 2 500:- från restaurangnotan överlämnade vi ca 10 000:- från Gatubarnsvolontärernas insamlade pengar. Kvinnan från kyrkan var överlycklig, vi lovar <3
Alla Eliens finfina vänner hade också kommit med bord och stolar och förberedde för fullt med mat och musikunderhållning. Vi fixade lite dekorationer runt omkring poolen. Ballongerna blev ett skämt eftersom de blåste iväg och sprängdes då de landade i taggiga buskar runt omkring i trädgården. Men den lilla poolen hade vi fyllt med Jasminblommor. Yasseniya betyder Jasmin och det blev i alla fall jättefint. Vid 13-tiden var Yasseniya och Andreia tillbaka nöjda efter den lilla spa stunden och nu började även alla gäster dyka upp till vårt poolparty.
Hela eftermiddag/kvällen bestod av mycket sol och poolbad, massor med god grillad mat, tårta, paket och mycket sång och skratt. Tyvärr är språket inte så väldigt lätt då det endast är portugisiska som fungerar. Så den naturliga kontakten att pratat med Elienes alla fina vänner är inte så väldans lätt då vi hela tiden är beroende av någon som tolkar. Tyvärr somnade Moa, Amanda och Annika redan kl.20 då vi bara skulle chilla på rummet en liten stund...men övriga partyprissar firade över midnatt i alla fall.
Vi hann också prata med vår vän och polis Pierre som ordnade så att vi fick träffa polisen och få information om hur de jobbar för att hjälpa gatubarnen i Governador Valadaris och även få äran att följa med till de otroligt kriminella kåkstäderna Favela. Han var rörd till tårar och otroligt tacksam för det jobb vi gör. Att ungdomar från ett annat land åker så långt för att hjälpa deras barn. Barn som nästan ingen i Brasilien bryr sig om. De är alla imponerade och inspirerade av oss och vi kan när som helst komma och få praktik hos dem och jobba i deras projekt att hjälpa gatubarnen :D
Då vi besökte gatubarnen i polisens olika projekt (fotboll, capoeira och judo) fick vi tre handskrivna brev från tre gatubarn. Barnen hade skrivit vad polisprojekten betyder för dem. Det som var gemensamt för de tre breven var att tidigare bjöd kyrkan på ett mål mat (juice och en smörgås) så att de orkade träna. Tyvärr kunde kyrkan inte fortsätta med detta eftersom det blev för dyrt. Barnens gemensamma önskemål är att få tillbaka sin juice och smörgås. Polisen hade en önskan om ev ett litet bidrag av Gatubarnsvolontärerna till judomattor, capoeirakläder eller judokläder, men vi fattar beslut om att skänka 30 000:- så att barnen får tillbaka det som de helst önskar. Ett mål mat så att de orkar träna och gå i skolan.
Tyvärr har vi ingen möjlighet att fixa detta på plats i Brasilien då vår tid här börjar rinna iväg. Men Elienes fina vän Heliane och Elienes son Victor som är kvar i Brasilien lovar att hjälpa oss med detta. Vi fixar med pengarna då vi är tillbaka i Sverige och hoppas givetvis att de har möjlighet att uppdatera oss med bilder.
Pierre önskade oss lycka till när vi är tillbaka i Sverige och uppmanade oss att vara stolta och klappa om oss själva för de jobb vi gör och har gjort. Vi (Gatubarnsvolontärerna) kallas för änglarna där vi drar fram på gatorna i Governador Valadaris och det är vi otroligt stolta över att fått möjligheten att vara <3
Måndag 13 april
Idag åker Amanda, Moa, Yasseniya, Emma och Annika in till centrum för en liiiiten shoppingtur tillsammans med Victor. Det är vår första och enda lilla stund för att ev. hitta något att köpa hem till våra nära och kära hemma i Sverige. Hm, inköpen blev inte stora, vi hittade inte särskilt mycket utan återvände hem rätt snart efter att vi käkat lite lunch på köpcentrumet.
Idag åker Amanda, Moa, Yasseniya, Emma och Annika in till centrum för en liiiiten shoppingtur tillsammans med Victor. Det är vår första och enda lilla stund för att ev. hitta något att köpa hem till våra nära och kära hemma i Sverige. Hm, inköpen blev inte stora, vi hittade inte särskilt mycket utan återvände hem rätt snart efter att vi käkat lite lunch på köpcentrumet.
Hemma lapade vi sol vid poolen en stund och förberedde oss för det kalas som vi idag ska åka till Cidade Dos Meninos och arrangera för barnhemsbarnen :D
Yasseniya och Weslem (Elienes lillasyster) tog en liten promenad utanför vårt trygga hem i Brasilien som är omringat av höga murar och taggtråd. Vid poolen hör vi plötsligt hur Yasseniya skriker! Hon har blivit klämd i den stora tunga port in till huset som styrs av en fjärrkontroll. Kontrollen är lite dum, du trycker på en pil för att öppna och den stannar då du släpper knappen. Nästa gång så stänger den porten i stället för att fortsätta att öppna. Yasseniya hade smitit in mellan en smal springa då porten öppnades. Då det blev för trångt trycktes det för att porten skulle öppnas mer men i ett ögonblicksverk så stängdes porten istället och där emellan satt fina lilla Yasseniya fastklämd. Aj, aj, aj! Inte bra! Vi såg genast att vi måste ringa efter ambulans och vi är oerhört tacksamma att Victor var på plats som kan språket.
Yasseniya och Victor åkte iväg med ambulansen för det fanns endast en plats över i ambulansen. Tanken var att de sedan skulle komma en taxi och hämta upp Annika så att det fanns en ledare med Yasseniya på sjukhuset. Men istället avbokade Eliene den tid hon själv hade på sjukhuset för att kontrollera luftvägarna som hon bekymrats med under hela sin vistelse i Brasilien. Hon åkte till sjukhuset och styrde upp så att Yasseniya fick med sig röntgenplåtar och journaler hem så att hon kan skicka in till försäkringsbolag då hon kommer hem. Det visade sig att hon har en klämskada, ev spricka i foten och en förskjutning i mjukdelarna. Hon blev gipsad och hoppar nu på kryckor i några veckor. Då hon kommer till Sverige får hon åka in och göra en ny undersökning.
Inte bra, ibland händer saker som gör att man måste ändra och boka om sina planer. Men för oss andra som var kvar i huset och inget kunde göra för att hjälpa Yasseniya bestämmer vi oss ändå för att åka till barnhemmet och arrangera det planerade kalaset och säga hej då till alla barn.
Vår chaufför som skjutsat oss hela veckan kommer och hämtar oss. Barnen har väntat på oss och de kommer springande mot oss med glada miner och öppna armar då de ser oss. Det gör lite ont eftersom vi vet att vi åker hem i morgon. Det gäller att njuta av stunden här och nu.
Barnen har gjort ett litet uppträdande till oss och nunnan Carolin presenterar dem och säger att det är inte mycket till uppträdande men att det kommer från hjärtat...och det var det verkligen. Vi satt alla med tårar i ögonen det var så himla fint. I slutet av uppträdandet bjuder de in volontärerna att vara med och allt slutar med en enda stor gruppkram som varar i flera minuter <3
Det är så konstigt med språk, vi har ingen aning om vad orden betyder som de dansar till men vi förstår ändå hur fint det är och blir otroligt berörda. På något vis så är allt lättare med barn, då är det inga problem att förstå eller få sig förstådd än fast man inte kan språket.
Barnen leker med alla saker en stund men det är sent på kvällen och vi har fortfarande mer att fixa på kalaset så när nunnan Carolin och Cida som är psykolog på barnhemmet börjar plocka ihop leksakerna som de sedan ska få ha i sitt leksaksotek (som bobliotek fast med leksaker) så börjar vi att förbereda för fiskdamm.
Vi har blivit sponsrade med MYCKET godis från KARAMELLKUNGEN så nu får barnen fiska och de får alla stora påsar med godis. Barnen jublar och säger att det är så mycket godis att de kommer att bajsa hela natten. Men ingenting är som svenskt godis så de tycker alla att det är jättegott. Det blir massor med godis över som vi lämnar till Carolin och Cida för framtida kalas. Nu är det dags att säga hejdå till alla sockerstinna barn...inte kul, de har verkligen varit fantastiskt roligt att få träffa och lära känna alla dessa barn som alla bär på sin egen tragiska historia där det finns en anledning för dem alla varför de bor på barnhem.
Vi har blivit sponsrade med MYCKET godis från KARAMELLKUNGEN så nu får barnen fiska och de får alla stora påsar med godis. Barnen jublar och säger att det är så mycket godis att de kommer att bajsa hela natten. Men ingenting är som svenskt godis så de tycker alla att det är jättegott. Det blir massor med godis över som vi lämnar till Carolin och Cida för framtida kalas. Nu är det dags att säga hejdå till alla sockerstinna barn...inte kul, de har verkligen varit fantastiskt roligt att få träffa och lära känna alla dessa barn som alla bär på sin egen tragiska historia där det finns en anledning för dem alla varför de bor på barnhem.
Vi kommer alla att fortsätta ha kontakt med barnen då vi kommer till Sverige och vi önskar Cidade Dos Meninos all lycka till då de nu tragiskt nog tappar sitt sponsor företag Petrobras vilket gör att deras framtid är oviss. De har redan tappat massor med barn då de tvingats renovera och bygga om sina lokaler då de varit för trånga och otjänliga. Petrobras har bara sponsor avtal april ut så de 10 personer som är anställda av projektet lever nu i ovisshet om hur framtiden ska bli...och alla våra fina barn som redan i sina unga år fått vara med om alldeles för mycket tokiga saker. HUR SKA DET BLI FÖR DEM????? :/
Vi får alla ett jättefint brev från barnhemmet som vi låtit översätta.
"Cidade Dos Meninos"
För de människor som gör att mitt hjärta ler...
För de som alltid har varit I min närhet även när jag inte vill...
För de personer som jag trodde skulle sparka mig när jag föll och istället var den första att hjälpa mig att stå på båda fötterna...
För människor som har gjort skillnad I mitt liv. För de som när jag ser tillbaka, är de som jag verkligen saknar...
För människor som rådde mig när jag kände mig ensam och hjälpte mig att förstå att det spelar ingen roll I hur många bitar mitt hjärta har brutits, för världen kommer inte att stå still så att bara jag kan fixa det...
För människor som gav mig styrka när jag var orkeslös. För människor jag älskade...
För människor jag träffar endast I mina drömmar...
Till de människor jag möter varje dag och har ingen chans att säga allt som jag känner rakt I deras ögon...
För mig...
Med kärlek och tacksamhet över allt samarbete, uppmärksamhet och engagemang för projektets enhet.
/Styrelsen
Om någon därute I vårt avlånga land har några kronor över varje månad och kan tänka sig att ta någon av barnen på Cidade Dos Meninos som fadderbarn så hör gärna av er så förmedlar vi GÄRNA kontakten vidare.
Ingen kan göra allt men alla kan göra någonting det har verkligen vi som Gatubarnsvolontärer fått erfara då vi som änglar dragit omkring på gatorna I Governador Valadaris <3 <3 <3 <3 <3 <3
