Gatubarnsvolontärer

Gatubarnsvolontärer är en grupp ungdomar från Husum som i ett år har samlat in pengar för att kunna åka på en välgörenhetsresa till Brasilien.

Poolparty, benbrott och fiskdamm

Publicerad 2015-04-22 00:30:16 i Allmänt,

Nu har det gått flera dagar sedan vår långa hemresa till Sverige från Brasilien. Jet lagen har släppt och nu är vi utvilade och börjar vara på banan igen och fundera på det som vi verkligen har varit med om. Vi ska göra en sammanfattning och dela med oss...men först ska vi uppdatera er på de sista dygnen i Brasilien.
Söndag 12 april
I morse vaknade vi tidigt och smög ut för att förbereda lite inför Yasseniyas överraskningsfödelsedagsfest/tack och hejdå fest till alla. Vi började att blåsa upp 200 ballonger (sponsrade av leksaksaffären Graffite) som tanken var att fylla poolen med. Vi hann precis gömma undan alla ballonger innan födelsedagsbarnet vaknade. Efter en snabb frukost blev Yasseniya upphämtad på vespa av Elienes kompis Andreia som lovat att bjuda Yassi på en liten spa stund.
De var borta i ca 2 h och medan var det full aktivitet med massor av förberedelser.

Eliene och Heliane hade varit och handlat till festen. De hade också gjort inköpen från gårdagens matnota från restaurang Joa som de lämnat till kvinnan på kyrkan som lagade mat till människorna på soptippen. Förutom de 2 500:- från restaurangnotan överlämnade vi ca 10 000:- från Gatubarnsvolontärernas insamlade pengar. Kvinnan från kyrkan var överlycklig, vi lovar <3

Alla Eliens finfina vänner hade också kommit med bord och stolar och förberedde för fullt med mat och musikunderhållning. Vi fixade lite dekorationer runt omkring poolen. Ballongerna blev ett skämt eftersom de blåste iväg och sprängdes då de landade i taggiga buskar runt omkring i trädgården. Men den lilla poolen hade vi fyllt med Jasminblommor. Yasseniya betyder Jasmin och det blev i alla fall jättefint. Vid 13-tiden var Yasseniya och Andreia tillbaka nöjda efter den lilla spa stunden och nu började även alla gäster dyka upp till vårt poolparty.
 
Hela eftermiddag/kvällen bestod av mycket sol och poolbad, massor med god grillad mat, tårta, paket och mycket sång och skratt. Tyvärr är språket inte så väldigt lätt då det endast är portugisiska som fungerar. Så den naturliga kontakten att pratat med Elienes alla fina vänner är inte så väldans lätt då vi hela tiden är beroende av någon som tolkar. Tyvärr somnade Moa, Amanda och Annika redan kl.20 då vi bara skulle chilla på rummet en liten stund...men övriga partyprissar firade över midnatt i alla fall.
 
Vi hann också prata med vår vän och polis Pierre som ordnade så att vi fick träffa polisen och få information om hur de jobbar för att hjälpa gatubarnen i Governador Valadaris och även få äran att följa med till de otroligt kriminella kåkstäderna Favela. Han var rörd till tårar och otroligt tacksam för det jobb vi gör. Att ungdomar från ett annat land åker så långt för att hjälpa deras barn. Barn som nästan ingen i Brasilien bryr sig om. De är alla imponerade och inspirerade av oss och vi kan när som helst komma och få praktik hos dem och jobba i deras projekt att hjälpa gatubarnen :D

Då vi besökte gatubarnen i polisens olika projekt (fotboll, capoeira och judo) fick vi tre handskrivna brev från tre gatubarn. Barnen hade skrivit vad polisprojekten betyder för dem. Det som var gemensamt för de tre breven var att tidigare bjöd kyrkan på ett mål mat (juice och en smörgås) så att de orkade träna. Tyvärr kunde kyrkan inte fortsätta med detta eftersom det blev för dyrt. Barnens gemensamma önskemål är att få tillbaka sin juice och smörgås. Polisen hade en önskan om ev ett litet bidrag av Gatubarnsvolontärerna till judomattor, capoeirakläder eller judokläder, men vi fattar beslut om att skänka 30 000:- så att barnen får tillbaka det som de helst önskar. Ett mål mat så att de orkar träna och gå i skolan.

Tyvärr har vi ingen möjlighet att fixa detta på plats i Brasilien då vår tid här börjar rinna iväg. Men Elienes fina vän Heliane och Elienes son Victor som är kvar i Brasilien lovar att hjälpa oss med detta. Vi fixar med pengarna då vi är tillbaka i Sverige och hoppas givetvis att de har möjlighet att uppdatera oss med bilder.
Pierre önskade oss lycka till när vi är tillbaka i Sverige och uppmanade oss att vara stolta och klappa om oss själva för de jobb vi gör och har gjort. Vi (Gatubarnsvolontärerna) kallas för änglarna där vi drar fram på gatorna i Governador Valadaris och det är vi otroligt stolta över att fått möjligheten att vara <3
 
 
 
Måndag 13 april
Idag åker Amanda, Moa, Yasseniya, Emma och Annika in till centrum för en liiiiten shoppingtur tillsammans med Victor. Det är vår första och enda lilla stund för att ev. hitta något att köpa hem till våra nära och kära hemma i Sverige. Hm, inköpen blev inte stora, vi hittade inte särskilt mycket utan återvände hem rätt snart efter att vi käkat lite lunch på köpcentrumet.
 
Hemma lapade vi sol vid poolen en stund och förberedde oss för det kalas som vi idag ska åka till Cidade Dos Meninos och arrangera för barnhemsbarnen :D

Yasseniya och Weslem (Elienes lillasyster) tog en liten promenad utanför vårt trygga hem i Brasilien som är omringat av höga murar och taggtråd. Vid poolen hör vi plötsligt hur Yasseniya skriker! Hon har blivit klämd i den stora tunga port in till huset som styrs av en fjärrkontroll. Kontrollen är lite dum, du trycker på en pil för att öppna och den stannar då du släpper knappen. Nästa gång så stänger den  porten i stället för att fortsätta att öppna. Yasseniya hade smitit in mellan en smal springa då porten öppnades. Då det blev för trångt trycktes det för att porten skulle öppnas mer men i ett ögonblicksverk så stängdes porten istället och där emellan satt fina lilla Yasseniya fastklämd. Aj, aj, aj! Inte bra! Vi såg genast att vi måste ringa efter ambulans och vi är oerhört tacksamma att Victor var på plats som kan språket.

Yasseniya och Victor åkte iväg med ambulansen för det fanns endast en plats över i ambulansen. Tanken var att de sedan skulle komma en taxi och hämta upp Annika så att det fanns en ledare med Yasseniya på sjukhuset. Men istället avbokade Eliene den tid hon själv hade på sjukhuset för att kontrollera luftvägarna som hon bekymrats med under hela sin vistelse i Brasilien. Hon åkte till sjukhuset och styrde upp så att Yasseniya fick med sig röntgenplåtar och journaler hem så att hon kan skicka in till försäkringsbolag då hon kommer hem. Det visade sig att hon har en klämskada, ev spricka i foten och en förskjutning i mjukdelarna. Hon blev gipsad och hoppar nu på kryckor i några veckor. Då hon kommer till Sverige får hon åka in och göra en ny undersökning.
 

Inte bra, ibland händer saker som gör att man måste ändra och boka om sina planer. Men för oss andra som var kvar i huset och inget kunde göra för att hjälpa Yasseniya bestämmer vi oss ändå för att åka till barnhemmet och arrangera det planerade kalaset och säga hej då till alla barn.

Vår chaufför som skjutsat oss hela veckan kommer och hämtar oss. Barnen har väntat på oss och de kommer springande mot oss med glada miner och öppna armar då de ser oss. Det gör lite ont eftersom vi vet att vi åker hem i morgon. Det gäller att njuta av stunden här och nu.

Barnen har gjort ett litet uppträdande till oss och nunnan Carolin presenterar dem och säger att det är inte mycket till uppträdande men att det kommer från hjärtat...och det var det verkligen. Vi satt alla med tårar i ögonen det var så himla fint. I slutet av uppträdandet bjuder de in volontärerna att vara med och allt slutar med en enda stor gruppkram som varar i flera minuter <3
 

Det är så konstigt med språk, vi har ingen aning om vad orden betyder som de dansar till men vi förstår ändå hur fint det är och blir otroligt berörda. På något vis så är allt lättare med barn, då är det inga problem att förstå eller få sig förstådd än fast man inte kan språket.
 
Efter uppträdandet tar vi fram våra stora väskor som är fullproppade med leksaker, kläder, snuttefiltar som vi blivit sponsrade med i från Sverige. Till en början är barnen otroligt försiktiga och vågar inte riktigt tro på vad de ser. Men då vi uppmanar dem att titta på sakerna som är i väskorna blir det total kaos. Alla barnen är superglada och många skratt blir det då de testar pruttkuddarna från SIBYLLA .
         
 
 
Barnen leker med alla saker en stund men det är sent på kvällen och vi har fortfarande mer att fixa på kalaset så när nunnan Carolin och Cida som är psykolog på barnhemmet börjar plocka ihop leksakerna som de sedan ska få ha i sitt leksaksotek (som bobliotek fast med leksaker) så börjar vi att förbereda för fiskdamm.
Vi har blivit sponsrade med MYCKET godis från KARAMELLKUNGEN så nu får barnen fiska och de får alla stora påsar med godis. Barnen jublar och säger att det är så mycket godis att de kommer att bajsa hela natten. Men ingenting är som svenskt godis så de tycker alla att det är jättegott. Det blir massor med godis över som vi lämnar till Carolin och Cida för framtida kalas. Nu är det dags att säga hejdå till alla sockerstinna barn...inte kul, de har verkligen varit fantastiskt roligt att få träffa och lära känna alla dessa barn som alla bär på sin egen tragiska historia där det finns en anledning för dem alla varför de bor på barnhem.
 
   
         
Vi kommer alla att fortsätta ha kontakt med barnen då vi kommer till Sverige och vi önskar Cidade Dos Meninos all lycka till då de nu tragiskt nog tappar sitt sponsor företag Petrobras vilket gör att deras framtid är oviss. De har redan tappat massor med barn då de tvingats renovera och bygga om sina lokaler då de varit för trånga och otjänliga. Petrobras har bara sponsor avtal april ut så de 10 personer som är anställda av projektet lever nu i ovisshet om hur framtiden ska bli...och alla våra fina barn som redan i sina unga år fått vara med om alldeles för mycket tokiga saker. HUR SKA DET BLI FÖR DEM????? :/

Vi får alla ett jättefint brev från barnhemmet som vi låtit översätta.
 
"Cidade Dos Meninos"
För de människor som gör att mitt hjärta ler...
För de som alltid har varit I min närhet även när jag inte vill...
För de personer som jag trodde skulle sparka mig när jag föll och istället var den första att hjälpa mig att stå på båda fötterna...
För människor som har gjort skillnad I mitt liv. För de som när jag ser tillbaka, är de som jag verkligen saknar...
För människor som rådde mig när jag kände mig ensam och hjälpte mig att förstå att det spelar ingen roll I hur många bitar mitt hjärta har brutits, för världen kommer inte att stå still så att bara jag kan fixa det...
För människor som gav mig styrka när jag var orkeslös. För människor jag älskade...
För människor jag träffar endast I mina drömmar...
Till de människor jag möter varje dag och har ingen chans att säga allt som jag känner rakt I deras ögon...
För mig...
Med kärlek och tacksamhet över allt samarbete, uppmärksamhet och engagemang för projektets enhet.
/Styrelsen
 
Om någon därute I vårt avlånga land har några kronor över varje månad och kan tänka sig att ta någon av barnen på Cidade Dos Meninos som fadderbarn så hör gärna av er så förmedlar vi  GÄRNA kontakten vidare.
Ingen kan göra allt men alla kan göra någonting det har verkligen vi som Gatubarnsvolontärer fått erfara då vi som änglar dragit omkring på gatorna I Governador Valadaris <3 <3 <3 <3 <3 <3

Kontraster

Publicerad 2015-04-12 02:06:56 i Allmänt,

Idag har det varit en lång dag där vi jobbat hårt med besök på lite olika ställen för att hjälpa gatubarn.
Vi började imorse med att åka till affären och hämta de 15 matpaket som vi beställt med ris, bönor, majsmjöl, bröd, ägg, pasta, salt, socker, tvål, diskmedel, toapapper, tvättmedel, tandkräm, olja, tomatpure, mjölk m.m

Därefter åker vi till en gammal kvinna som jobbar i kyrkan och har ett mycket stort hjärta att hjälpa människor i slummen. Varje vecka lagar hon mat av de små pengar som hon själv har sparade och åker till en soptipp där det bor många, många människor för att bjuda dem på ett mål mat. Idag har hon lagat kyckling och ris.

När vi kommer fram till soptippen så är redan många människor redan på plats för att få lite mat i gamla petflaskor eller lasta i en soppåse. Lukten är olidlig, mängder med flugor, fåglar och vildhundar. På dagen "jobbar" ca 60 personer med att rota bland soporna för att finna något ätbart eller värdefullt. När kvällen kommer är det ca 120 personer på soptippen och de dagar som sopbilen kommer med skräp är det stor aktivitet Att gå igenom allt för att ev hitta några fynd. Vi alla mår otroligt dåligt av att se detta med egna ögon och alla åker från soptippen med gråten i halsen och tårar i ögonen fast beslutna att försöka hjälpa till ekonomiskt så att de kan få hjälp med mat under en längre period. 
De 15 matpaketen som vi köpte till fattiga familjer på skolan gick totalt på 4500:-, vi bestämmer att skänka drygt 10 000:- till kyrkan så att de kan fortsätta med matleveranser en tid framöver. Heliane, Elienes fina vän här i Valadaris lovar att hjälpa oss med uppdraget då vi åker hem till Sverige. 



Efter det jobbiga besöket på soptippen så åker vi nu till Escola Municipal Jose Angelo de Marco för att leka jultomte och lämna över de 15 matpaketen och de pedagogiska leksaker för drygt 6000:-. Så fantastiskt roligt att se deras glädje. Vi har också med oss en hel väska full med de superfina snuttisar som många vänliga själar i vårt vackra Svedala så otroligt gulligt har skänkt till projektet. Vi förklarar detta och de blir otroligt rörda över våra fina gåvor som är sååååå välkomna och behövliga. 





Efter skolbesöket åker vi till barnhemmet Cidade Dos Meninos för att leka med "våra" fina barn. Här är kärleken verkligen ömsesidig och dessa barn har verkligen tagit stor plats i våra hjärtan. Bilderna får tala för sig själva! ❤️❤️❤️❤️







På kvällen blir vi bjudna på restaurang Joa som är Elienes favoritrestaurang. Restaurangägaren som fått veta att vi gjort besök på soptippen idag lovar att bjuda oss på alla mat och betalar lika mycket som notan till mat i slumområdena på soptippen. Vi är otoligt tacksamma och vi kan lova att vi inte snålade på beställningarna ikväll. Notan hamnade på ca 2500:- 😃😃

Hoppas allt är bra hemma! Kramar från oss❤️

Dagarna som gått....

Publicerad 2015-04-09 03:19:12 i Allmänt,

Hej alla där hemma! Nu har vi äntligen fått tag i Wifi så vi kan uppdatera er hur vi har det här borta i Brasilien😃 Några dagar har gått och vi ska på bästa sätt försöka berätta så utförligt vi kan. 

Måndag:

Vi steg alla upp glada och förväntansfulla att vi äntligen skulle få åka till barnhemmet Cidade dos meninos. Efter lite frukost hoppade vi in i bussen som sedan tog oss till barnhemmet, en bussresa på cirka 30-35 minuter. Vi kom fram och blev väldigt bra bemötta av alla redan från start! Vi fick en liten rundtur på barnhemmet där vi också fick lite information om hur många barn som bor där i nuläget, rutiner, skola, aktiviteter osv. I dagsläget bor det 150 barn på barnhemmet, från bebisar till den äldsta som idag är 14 år (barn upp till 18 får bo på barnhemmet). Vi fick titta runt i skolan och titta in hos barnen som pluggade flitigt. Efter lite lunch i magen hade de flesta barnen kommit hem från skolan så då promenerade vi upp till fotbollsplanen och spelade lite fotboll. Den fotbollsplanen dem hade bestod av en stor betongplatta och trasiga mål och basketkorgar, men det gick bra ändå och vi hade så roligt! När vi hade spelat en stund kom barnens Capoeira-lärare (barnen har aktiviteter på eftermiddagen som dans och capoeira), så vi tog tillfället i akt och var med och lärde oss lite capoeira. Både barn och vuxna fick sig nog ett gott skratt men alla tyckte det var roligt☺️
Innan det var dags för oss att åka tillbaka till vårat hus så lämnade vi över bilder och besked till nunnan (föreståndaren) på tavlorna och deras köpare samt hur mycket vi fick ihop för alla tavlor, totalt 21 . Tacksamheten och lyckan var obeskrivlig och tårarna sprutade på både dem och oss. Vi åkte hem lyckligare än någonsin och nöjda med dagen och barnen frågade om vi kunde stanna längre, det är nog ett bra tecken!!!❤️










Tisdag: 

Vi började dagen med en behövlig sovmorgon och tog några lata timmar vid poolen. Vi åt sedan lunch hemma som Westlem (Elienes lillasyster) lagat åt oss för att sedan ta bussen till barnhemmet idag igen. Idag hade vi med oss en stor resväska med leksaker, snuttefiltar, tandbortstar och kläder. När vi kom dit så kom alla barn springade mot oss med öppna armar och ville ha en hel del kramar som dem självklart fick! 

Direkt efter vi vart på barnhemmet så skjutsade busschauffören oss vidare till polisstationen där vi fick fika och poliserna presenterade deras "projekt" där dom hjälper de flesta gatubarn som finns här i Governador Valandares till att få ett bättre liv. De har bland annat fotboll, judo och capoeiera träning med barnen som gör att de får tänka på något annat och det är poliserna själv som ställer upö som tränare/ledare på deras fritid. Bara def visar att dem verkligen vill göra skillnad och hjälpa barnen. Ett krav dem har är att alla barn som är med i projektet ska gå i skolan. Vi fick bland annat spela en fotbollsmatch mot ett lag på fotbollsprojektet, volontärerna-barnen. Dem utklassade oss ganska rejält men vi alla hade jätteroligt och var helt genomblöta av svett efteråt. Hela kvällen spenderades med poliserna och det var väldigt lärorikt för oss att se. Medans vi gick runt mellan dem olika sporterna hade poliserna gett ett barn i varje grupp en uppgift att skriva ett brev till oss VARFÖR detta var så viktigt för barnen, vi har tyvärr inte hunnit läsa men det ska ske inom kort och det ser vi framemot! När kvällen lidit mot sitt slut skjutsade poliserna hem oss och vi fick ett erbjudande att även få följa med dem en eftermiddag dagen efter (onsdag) till ett av dem mest farliga och mest kriminella områdena här i Valadares, detta sa vi naturligtvis ja till. När vi kommit hem stupade allihopa i säng efter en mycket rolig och givande dag!





Onsdag: 

Idag ringde väckarklockan 06.00 och vi steg upp och var redo för en halv dag på skolan Escola Municipal Angelo Jose de Marco. Där möttes vi av VÄLDIGT många barn som bjöd på sång, dans och teater som barnen tränat in bara för vår skull. Det var väldigt fint gjort utav dem och vi blev så bra bemötta även här. Klockan 11 var det dags att åka till polisstationen igen där vi direkt hoppade in i en polisbuss som tog oss vidare till kåkstäderna Favela Carapina och Favela Querosene i Governador Valadaris. Dessa områden är kända för att vara Valadares mest farliga och kriminella områden och detta är ett ställe ingen vill gå ensam eller ens överhuvudtaget gå till om man inte bor här. Poliserna gjorde ett undantag för oss och vi fick senare veta att hela 15 poliser var involverade i detta bara för oss. Detta område är fruktansvärt fattigt och det var nog ingen som förstod hur illa och fattigt det faktiskt var där. Vi alla fick nog en klump i magen och insåg hur bra vi har det i Sverige. 
Varför krriminalliteten är så stor är för att ungdomarna bråkar om marker och vilka man säljer droger till. Folk dödas dagligen, både barn och vuxna pga detta. Ett liv är inte värt någonting i dessa områden och har man någonting i skuld eller gjort något som inte accepteras kan man bli dödad. 














Just nu sitter vi på en resturang och äter mat och imorgon ska vi åka runt och köpa in matpaket till fattiga familjer och leksaker till skolan. Ha det bra så länge! Puss och kram


Om

Min profilbild

Gatubarnsvolontärer

Gatubarnsvolontärer är en grupp ungdomar från Husum som i ett år har samlat in pengar för att kunna åka på en välgörenhetsresa till Brasilien. Den 1 april 2015 åker vi till Governador Valadares där vi kommer arbeta som volontärer på ett barnhem som heter Cidades dos Meninos, vi kommer besöka en skola, ett hem för unga flickor som har barn och vi kommer att arbeta med gatubarn.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela